jag vill inte ha det såhär, ändå gör jag ingenting åt det. jag mår så jävla dåligt över det, men ändå fortsätter jag. hur jävla svårt kan det vara? jävligt svårt antar jag, fan. Om något kunde få mig att må bra så skulle det vara just det här, men det är bara jag som kan fixa det. Bara jag som har viljan och styrkan. Vart nu den har tagit vägen.

det suger att vara medveten om det hela tiden, att aldrig kunna slappna av på grund av det.

Att hela tiden se det, känna det och hata det.