Blåsten från floden fick mig att tänka på stockholm.
du vet, när vi gick upp till berget, uppför den långa backen?
Om jag ändå hade vetat hur lycklig jag faktiskt var då. Hur mycket jag faktiskt hade.
Kanske visste jag redan då att det skulle bli såhär.
kanske var det mitt fel

Kanske borde jag släppa taget nu. Men jag vill så gärna att det ska bli som det kunde ha varit.

Det är dina ord som får mig att vekna.

Att kasta bort allt det jag i mitt huvud sagt åt mig att behålla.

Men om du skulle sluta, skulle jag sluta?

Jag behöver inte mina tankar. Speciellt inte när du är där.