Jag såg precis filmen om Lars Winnerbäck på tv.

Lite ledsen blev jag, då jag faktiskt insåg att han nog inte kommer göra musik och uppträda så jättelänge till. Inte tills jag är gammal iaf. Antagligen inte ens tills han är gammal. Det känns lite tungt och trist att veta att det antagligen bara kommer bli en eller några skivor till. Eller vet, det vet jag väl inte. Men det är en väldigt bra chansning. Så därför måste jag åka till Peace & Love i år, även om själva festivalandet inte tilltalar mig sådär väldigt mycket.

Annars njuter jag av livet som oberoende. Nej, tyvärr inte ekonomiskt. Det lär jag nog aldrig få uppleva. Jag menar mest mat, bo hemma och inte behöva jobba. Det är skönt, och jag trivs alldeles för bra här. Det är därför jag aldrig komma våga flytta hem igen. Jag skulle verkligen inte ha något problem med att bo hemma, men jag vet att jag aldrig skulle komma härifrån om jag väl bosatte mig här. Finns inte så mycket jobb eller plugg i Åtvid heller, så det är väl dömt att misslyckas redan från början. Jävla LIU som inte har några kurser jag vill plugga.

Stockholm eller Göteborg skulle väl inte sitta så fel efter London antar jag. Det är dit jag måste flytta antar jag, för att känna att jag gör något vettigt. Det skulle vara värt om Anna kunde flytta dit innan dock, så jag kan bo hos henne. För det skulle hon säkert inte ha nått emot :)

Lunnevad ja, dit skulle jag och hälsa på tänkte jag. En vecka räcker inte till mycket.

Speciellt inte när man har en Ludde Pudde här hemma att pussa på. Då är det inte mycket annat som lockar. Men ut och rör på dig människa. Åk buss. woho

Och varje gång jag ser ordet Lunnevad så börjar jag tänka på det som var, och kunde varit.

Jag kommer aldrig, så länge jag lever, sluta tänka på det. Om jag inte hade sjabblat bort min chans att gå på danslinjen. Jag tröstar mig litet med att Chatarina typ hatar dans nu.. hur nu det kan vara en tröst. När jag kommer hem till London får jag iaf dansa igen. Jag hoppas innerligt att det inte är allt för konstigt och dramatiskt. Sånt har jag inte tid med.

Eftersom jag inte har spelat på mitt piano på nästan ett halvår, så har det fått stå ut med en del plinkande. Jag är bara arg på mig själv för att jag glömt bort varenda stycke jag någonsin kunnat. Anna kan ju alla i huvudet! Kan vara för att hon är sjukt musikaliskt begåvad.

Jag vet att mina fingrar antagligen kommer att komma in i det om jag sitter och försöker, och jag skulle gladeligen sitta där i timmar och göra det men.. ja, så var det det där med tid igen.

Oj, är klockan elva? Går tiden fortare här eller? Skit, jag hinner ju inget.

Vad det nu är jag ska hinna, haha, jag sitter mest här. Har inte pengar att åka till Linköping så, jag kommer inte få träffa så många. Inte ens min brorsson antagligen, men det är fan inte mitt fel. Det är inte jag som har pengar, bil och inget att göra om dagarna. Det är inte heller jag som är äckligt lat och allmänt elak.

" Han sa ta min hand, jag följer dig vi ska åt samma håll "