Jag tänker på dig så ofta. Idag var jag nära att gå upp till sjukhuset och låtsas som ingenting.

Att allt är som förut. Jag tycker inte om situationen jag satt mig själv i, som vi satt varandra i.

Det stärkte mig, att göra ett val, men till vilket pris? Att inte ha dig i mitt liv längre, inga dryga skämt och kommentarer bara du förstår.

Ja, jag saknar dig och jag hoppas att det går att laga.

Jag kommer aldrig veta om valet jag gjorde var rätt, eller om jag miste dig föralltid.