varför kan man inte alltid få välja den fega utvägen?

visst, det funkar sämre i längden men det är så mycket enklare.

eller?

jag vet vad jag vill, fast ändå känns det fel.

jag blir rastlös och panikslagen varje gång jag tänker på det.

why can´t I get someone to fight my battles for me?

det är så självklart.

jag har gjort det förut, men skillnaden nu är att jag faktiskt förstår.

jag vet vad jag håller på med och varför.

men ändå är det så svårt att göra rätt.

ord, ord, ord.. vad fan hjälper dem?

jag tänker på det hela tiden, det liksom brinner inuti mig.

jag är beroende.