vi har lutat oss tillbaks länge nog, nu är det dags att gå vidare.

när ska man lära sig att inte ha för stora förhoppningar? Det gör bara ont när man inser att man hade fel, att det som började så bra...kommer sluta här. För det är väl det som händer, nu när det känns såhär? För bra för att vara sant, var nog det jag tänkte då. då när jag inte riktigt vågade. nu har jag blivit en annan version av mig själv, på gott och ont, men det hjälper nog inte. när ska man någonsin veta vad man behöver? eller vad som är värt att kämpa för. vänta ut. eller lämna.