22 / 11 - 2007

oförglömligt

jag älskade varje sekund av det, och jag skulle inte byta torsdagens två timmar med Lasse mot något i hela världen. Det är så märkligt att en enda människa kan få en att känna så mycket. Att ha förmågan att påverka på det sättet genom sin musik. Det är så många känslor som trängs inuti, det är kärlek och glädje bara över att få uppleva det här. Jag stannade faktiskt upp en sekund och bara kände efter, tittade på Lasse och tänkte : jag vill aldrig gå härifrån. Det var den lyckligaste stunden på länge, och jag kunde inte sluta gråta.

Men det var längesen, ja det var evigheter sen nånting brann, i alla fall nära mig.