It was something that Raul said to me tonight, that made me see things a little bit different.
- " You are my sister now, the oldest friend I have here"

Det ar faktiskt sant dock, vi har jobbat tillsammans i ett halvar, kant varandra lite mindre an sa, och bott ihop i ungefar 3 manader. Det ar sa det ar har, man har inte vanner lange.. de kommer och gar hela tiden. For det ar sa London ar, det ar nastan ingen som stannar hela sitt liv.
Och det ar val lite "charmen" av det ocksa, att det aldrig riktigt stays the same.

Jag ska forsoka att inte vara ledsen over att Emma ska aka hem pa tisdag.
Men det ar otroligt svart, for jag saknar henne redan.
Hon ar en sadan manniska som man bara vill ska vara dar hela tiden och forgylla ens dag.
Hon har en formaga att lysa upp det morkaste rummet och hennes minkpals ar underbar! :D
Men, jag har inga som helst tvivel om, att nar jag val flyttar hem till Sverige igen, da kommer jag fa se hennes underbara nuna igen. bara hon "drar in magen sa jag kommer forbi och fram!"



Nu ska jag sova, for imorgon ska jag ga upp sa tidigt
sa att gatlampan fortfarande lyser nar jag vaknar!

x